In Flames - Peter Iwers

Intervju

Datum: 2005.04.17

Skribent: Peter Eliasson

TH Utsände - Tjock text
Artist - Vanlig text

 

Hårdrocksbandet In Flames har genom åren skapat sig ett namn som ett av Sveriges hårdast arbetande band och således även hjälpt till att befästa Sveriges position på marknaden för den melodiösa dödsmetallen. I början av 2004 såg bandets sjunde fullängdare "Soundtrack To Your Escape" dagens ljus och sedan dess har det bara rullat på. Man har turnerat i Europa såväl som i USA, spelat in två musikvideor och även börjat spåna på nästkommande skiva men framförallt också börjat arbeta med en kommande live-DVD. Det har med andra ord varit ett hektiskt år. Jag tog mig således ett litet snack med basisten Peter Iwers för att höra hur saker och ting ligger till i Göteborgs hetaste band.

Efter att de obligatoriska artighetsfraserna avklarats börjar jag med att hylla bandets senaste CD.

Till att börja med så måste jag bara få gratulera er till "Soundtrack To Your Escape".
Tack så mycket.

Det var ju ett tag sedan den släpptes men den är ju inte mindre suverän för det.
Tack så hemskt mycket det var roligt att höra.

Vad skulle du säga om responsen som "Soundtrack To Your Escape" har fått?
Jag tycker att den har vart överväldigande. Jag är väldigt väldigt glad att folk tar till sig den och att den så att säga, lyckats få så pass bred publik att börja lyssna på oss. Mer och mer liksom. Det känns ju som att varje skiva breddar In Flames-skaran lite grann, själva lyssnar-stilen liksom. Och det är jag väldigt glad över.

Var responsen ungefär som ni hade förväntat er?
Äh, jag vet inte. Man vågar ju aldrig förvänta sig någonting. Det är en osäker grej att släppa en skiva liksom. Vi tänker ju inte riktigt på det sättet att vi ska släppa skivan för att glädja andra människor på något sätt, eller ja, det gör man ju också. Men inte när vi skriver musiken i alla fall. Musiken skrivs ju utifrån vad vi fem känner liksom, ingen hänsyn till någon annan, inga försäljningssiffror, inga skivbolag inget management - det är bara vi fem som ska vara nöjda till en början. Sen när skivan är klar så det är då man börjar känna lite grann att man är nervös kanske för hur folk ska ta emot den. Jag på fullaste allvar med handen på hjärtar försöker att aldrig förvänta mig någon utan jag är jävligt glad liksom om folk bara uppskattar den.

Jag läste att eran uppkommande DVD har fått namnet "A Night In Flames".
Jag läste också det.

*skratt från bådas sida*

Hur fortskrider arbetet med denna?
Det är ju någonting som Patric håller på med - till mestadels - i samarbete med oss lite grann. Vi kikar in lite grann på hur han gör. Det går bra, vi har lite kvar att filma, vi har en konsert kvar i slutet av året, och den kommer släppas någon gång i slutet på våren - början på sommaren.

Skulle du kunna berätta exakt vad den kommer innehålla?
Nej.

Det är en hemlighet kanske?
Inte en hemlighet, men den kommer innehålla väldigt mycket filmat under år 2004 med fokus på det lilla jordenrunt-varvet vi gjorde, vi åkte till Japan, Australien, USA etc. etc. - skulle jag väl kunna tänka mig - det var därifrån vi filmade mest. Sen får vi se lite grann vad vi petar in för smått och gott.

Jag ser fram emot den.
Det tycker jag att du ska göra, jag tror att vi har liksom medvetet valt att vänta så pass längre med att släppa en DVD. Det är så många band som gör det, inte för att deras DVD inte är något speciellt eller så, men vi vill liksom inte snabba oss och få ut en DVD på marknaden bara för att alla andra har det. Utan vi ville vänta tills vi kände att hade något speciellt, någonting som var lite extra och något definitivt värt att kolla på innan vi släppte den. Så den här kommer vara väldigt intressant.

Ni har även spelat in två musikvideor varav jag tyckte att "Touch Of Red" var den bästa. Var spelades "Touch Of Red" in?
I Los Angeles.

Är "Touch Of Red" första videon ni har spelat in utomlands?
Ja, det är den definitivt.

Skulle du kunna berätta lite om inspelningen?
Ja, som du ser på på inspelningen så har vi mycket skoj, men, jag kan väl börja med att berätta att - och det gör jag mest för att jag har hört att många höjer på ögonbrynen till den här videon för att den är så pass annorlunda för hårdsrocksvideor. Om man följer våran karriär lite grann när det gäller tröjor och när det gäller kommentarer och allt möjligt liksom förutom musiken så gör vi saker med glimten i ögat för att få fram ett leende lite grann. Så är väl även den här videon då. Det är inte så att vi driver med någonting alls utan det är bara att det är en liten rolig miljö som vi försöker skapa liksom som är lite oväntad för den vanliga hårdrockslyssnaren liksom. Jag ska berätta; vi spelade in den där och det var fantastiskt kul att spela in som vanligt - han är väldigt smidig att arbeta med Patric. Han är väldigt effektiv kan man säga, vilket betyder att det inte är tio timmars väntetid hela tiden, utan det bara flyter på bra.

Ni toppade Pepsilive-listan med "Touch Of Red" rätt längre, hur kändes det?
Skitkul, det fick en att fundera lite grann, för det kanske är så att hårdrocken är - än en gång - på väg att bli stor liksom. Jag ser ju liksom mer och mer hur hårdrocksband spelar på större ställen. Jag menar, för femton år sedan när jag växte upp så gick jag alltid till Scandinavium och kollade på alla band. Sen sju-åtta-nio-tio år senare så var ju inte så fallet utan då spelade banden på klubbar i bästa fall om de ens kom. Och helt plötsligt så är banden där igen och spelar på Scandinavium, och det känns - jag tycker det är - skitkul. Det känns som att hårdrocken, ja, den har ju aldrig försvunnit, så man kan ju inte säga att den är tillbaks, men den är här igen liksom, den är stor och det känns jävligt skoj och kan man se på en sådan grej som att vi toppa en sådan lista trots att vi ändå är i grund och botten är ett dödsmetallband.

Ni har börjat skriva material till nästkommande album. Kan du avslöja något om materialet hittills?
Tja, det är väl lite för tidligt att uttala sig om hur det låter och så här. Hur vi skriver är ju så att Björn och Jesper brukar sitta tillsammans och riffa med gitarrerna och liksom komma fram till diverse idéer, och ibland så kan de har en mer eller mindre komplett låt - ibland är det bara riff. Sen så visar dem det för oss andra och så brukar vi sätta oss någonstans... Senaste plattan har det blivit att vi har åkt bort utanför Göteborg för att komma bort från allting och liksom bara jamma och än så längre är vi just nu på stadiet att de sitter och riffar - men det låter som vanligt otroligt bra.

Tror du att ni kommer använda er av producenterna Daniel Bergstrand och Örjan Örnkloo igen?
Vi har inte tagit ett ordentligt beslut hur vi kommer göra inför nästa skiva ännu, allting är möjligt kan jag säga. Ingenting är omöjligt.

Hur är det att jobba med dessa två herrar?
Det är väldigt annorlunda. De är ju visserligen från metalskolan till viss del, men de har ju också gjort annan typ av musik. Framförallt Örjan har ju gjort mycket elektronisk musik, och sånt där. Det får ju en annan infallsvinkel på det, det var ju lite därför valde de också för att vi hade haft Fredrik Nordström på alla skivor och han var ju ganska integrerad i vårat sound lite grann så det kändes skönt att få en injektion av någon annan som kunde få en utsidesblick på hur de tyckte att det skulle låta lite grann då - just själva ljudbilden. Och det var väldigt intressant. Dem är otroligt petnoga människor som man sitter och är vrålförbannad på när man spelar in men som man är jävligt tacksam för att dem är det efteråt.

Hur lång tid tar det generellt att skriva ett nytt album för er?
Det beror på lite grann, vi arbetar väl inte så ofta i komprimerad tid utan det blir snarare att man sätter sig och börja riffa. Låt oss ta förra skivan som exempel. Vi började i slutet av 2002 någongång och riffa och sen fortsatte vi på våren och i april - tror jag det var - åkte vi bort och hade en för-produktion och spelade in alla de här låtarna och jammade fram det, och sen så skrevs väl allting fram det tills att vi gick in i studion. Mycket utav sången skrevs i studion också så att man kan väl säga att just den tog väl en tio månader kanske.

Är det Anders som skriver sångmelodierna?
Ja.

Bara han?
Bara han.

Hur länge har ni kunnat leva på musiken, ni i In Flames?
Sedan vi började hårdturnera, kan jag säga - det är ju därför vi kan göra det, i princip. Vi säljer ju inga miljoner, liksom. Så det är väl sen år 2000 ungefär.

Hur skulle du säga att samarbetet med Nuclear Blast Records fungerar?
Strålande, de ger oss full kreativ kontroll och dem litar på att när dem får materialet för varje platta så vet dem att det här är bra, och de litar på oss, de vet att vi kan leverera liksom utan att de behöver lägga sig i. Trevliga människor, deras ägare Marcus är ju en riktig riktig inbiten hårdrocksfan och han älskar väldigt mycket musik, och signar band som han tycker är bra, inte nödvändigtvis för att han tror dem ska sälja miljoner liksom. Och det tycker jag är genuint härligt. Dem är ett stort undergroundbolag istället för att vara ett majorbolag liksom. Vi har en bra personlig kontakt med flertalet personer på Nuclear Blast bland annat, och deras ägare och grundare. Jag har inget annat än gott att säga om dem.

Kan man säga att Marcus är en person som lever för musiken?
Absolut.

Hur många plattor har ni kvar på kontraktet?
Sånna där grejor brukar jag inte diskutera.

Inte?
Nej.


I och med det lite hemlighetsfulla svaret och de klassiska avslutningsfraserna så kom den här intervjun till sin ända. Låt oss nu hålla tummarna att In Flames nya CD kommer bli lika bra som sina föregångare.