Tillbaka till Index över SRF -04

Axel Rudi Pell - SRF -04

Datum: 2003.06.12

Recensent: drs
Betyg: 5/5

 

 

Jag skäms lite för att erkänna det, men faktum är att ja aldrig varit riktigt insatt i Axels gitarrkonster förrän på senare tid. Hans senaste skiva Kings and Queens gjorde att jag fick upp ögonen för denna otrolige gitarrist.

Axel och hans band var först ut på Festivalscenen denna Lördag och hade inte dragit en väldigt stor publik. Vi fick platser relativt långt fram och där kunde vi utan problem njuta av musiken så väll som trycket i en perfekt symbios. Förutom Axel själv så hade han med sig sin imponerande skara medmusiker. Jag skulle kunna prata i sidor om bara bandet, men då det skulle ta lite för lång tid konstaterar jag bara att dom var otroligt bra.

Johnny Gioeli återfinner vi som vokalist och den mannen är helt otrolig, han sjunger i världsklass och han är aktiv som jag vet inte vad. Resten av bandet rör sig också över scenen konstant och det är aldrig en lugn minut. Man kan jämföra själva scenshown med andra på ett lätt sätt. En normal konsert innehåller ett par kul grejer, något kul tal, något kul trix. På Axel Rudi Pells konsert kunde du titta på vilken av musikerna som helst och konstant få se något utöver det vanliga. Jag tänkte dra de olikas bästa stunder; Johnny Gioeli när han springer runt som Bruce Dickinson och hoppar runder. Axel Rudi Pell när han spelar sin gitarr på sätt man inte trode var möjligt. Mike Terrana, trummissen, när han kastar trumpinnarna mellan händerna medan han spelar. Ferdy Doernberg, keyboard, när han tar upp keyboardet på axeln och går omkring och spelar som ett mobilt instrument. Volker Krawczak, bassist, när han efter ett bassolo vänder upp och ner på sitt instrument och blottar basens undersida för publiken, på vilken det står APLUSE (applåder).

Sådan händelser var det fullt av vilket gjorde denna konserten till en av dom roligaste jag någonsin sätt. Otroligt kul att se på och när bandet sedan också levererar musik i världsklass kan det bara bli ett bra betyg.

Som sagt så kan jag inte Axel setlist så bra då jag bara lyssnat riktigt hårt på hans senaste alster, trots detta uppskattade jag alla låtar och kunde efter ett tag sjunga med i refränger och liknande. Konserten inleddes med Tears Down the Walls och publiken gick igång direkt. Även allsången på den enda låten från senaste plattan, Strong as a Rock, gick mycket bra och publiken var helt med på noterna.

Sammanfattningsvis kan jag inte mer än säga att detta var höjdpunkten på årets festival och då detta var Axels första spelning i Sverige kan jag inte annat än hoppas att han snart kommer tillbaka och bjuder på ännu mer otrolig underhållning.